Är det inte helt galet hur nära det är nu? Jag är idag 35+3, alltså 35 veckor och 3 dagar på väg och inne i vecka 36. Bara 4 veckor och 4 dagar kvar om jag räknar ifrån första dag i sista mens, räknar vi från ultraljudet så är det en extra vecka, men jag hoppas på att lillasyster håller sig till första datumet och inte går över tiden 
Sedan kan det ju hända att hon kommer tidigare, vilket jag inte hoppas, jag vill verkligen ha det där 2-3 veckorna att vila upp mig. Jag börjar känna att det inte är långt kvar nu, har fått en smärta som kan liknas vid att få en kniv upp i mellan benen, alltså väldigt oskönt, men ett tecken på att vi börjar närma oss de där 40 veckorna i alla fall.
Jag har haft sån tur som har kunnat jobba hela vägen, det har så klart varit otroligt tufft en del dagar då jag har jobbat för två personer sedan augusti och kroppen verkligen har känt av det, men jag har bitit ihop för jag är inte den som är den och sjukskriver mig i första taget trots att jag har haft otroligt ont i både mage och rygg en del dagar. Men jag vet också vart mina gränser går och har så klart inte utsatt mig för mer än det jag klarar, jag har balanserat det väldigt bra. Och jag är stolt över att jag har gått runt och jobbat 200% i 36 veckor med det där lilla livet som snart ska komma ut.
Och det börjar kännas lite skummelt nu faktiskt, att vi snart har en till liten här som ska ha massa uppmärksamhet. Jag är spänd på hur det kommer att gå med Ella och lillasyster. Ella är väldigt känslosam, kärleksfull och väldigt glad i små barn och jag har inte den minsta tron på att hon kommer att bli världens bästa och snällaste storasyster men jag undrar så klart hur det kommer att gå med svartsjukan när det inte är henne allt handlar om längre. Samtidigt är jag så glad att hon är så så pass stor som hon är, hon förstår, vill ha förklarat, kan ta på sig och vill väldigt gärna hjälpa till och så klart kommer det att vara en stor lättnad. Men det är ju också alla andra rutiner som ändras, en som ska bytas blöja på, en annan som ska på toa, en som ska ammas, en annan som ska ha frukost, påklädning av två och så natta tiden så klart. Men man kommer så klart in i det och kommer inte att komma ihåg hur det är att bara vara tre, men till en början blir det nog en väldig omställning men som tur är pratar både jag och Jonas om det redan nu och det är det viktiga, att vi håller ihop i alla fall!
Och så klart tänker jag mycket på vad det är för en liten som ligger där inne, kommer hon vara lik Ella med ljust hår och blåa ögon? Kommer hon har vara lika fantastisk på nätterna som Ella var? Undra om dem kommer att bli lika på sättet Ella och lillasyster? 1000 frågor som jag kommer att få svar på om inte allt för länge.
Åh vad vi längtar efter lillasyster nu men som Ella säger ”Først kommer julenissen, sedan kan lillesøster komme!”
❤
